Jag har under årens lopp roat mig med att läsa olika gamla protokoll. Här kan man med lite fantasi sätta sig in i hur det var att leva på den tid protokollet skrevs. Dessutom kan man i andra handlingar bli lite mer bekant med de personer som om-nämns. I husförshörslängder, vigselböcker, födelseböcker och inte minst i domböcker. Vi moderna människor har svårt att föreställa oss våra förfäders vardagsliv, men det finns många intressanta och närmast otroliga detaljer i de gamla papperen. Jag väljer ett kyrkorådsprotokoll av den 24 jan. 1830 från min egen hemförsamling Ullånger. Komministern Henrik Lund-blad som skrivit texten är värd en egen berättelse men honom lämnar vi till en annan gång.

Protokollet börjar med att Västernorrlands Läns Beväringskassa i ett tidigare brev önskat få en förteckning på vilka kronobåtsmansänkor som kunde ha rätt till s.k. gratialersätt-ning från kassan. Kronobåtsmännen var värvade soldater som tjänstgjorde i flottan och de bodde på särskilda torpställen som kallades båtsmanstorp. I Ullånger fanns vid den här tiden vanligen 7 eller 8 båtsmän anställda. I torpen ute i backarna levde man under små omständigheter och när mannen avled hade änkan oftast mycket svårt att klara sig och barnen. Nu ankom det på kyrkorådet att tala om vilka änkor de ansåg behöva den lilla pensionen, som här kallas gratial.

Kyrkorådet skriver om fem namngivna änkor, och man redogör ganska noga för deras olika levnadsförhållanden. För att göra artikeln lite kortare väljer jag att berätta om afledne Torparen Nils Nilssons efterlemnade Enka Christina Johans-dotter född 1759. För ovanlighetens skull är skriften ganska lätt att förstå och därför läser vi komminister Lundblads text.

Denna Enka har trenne gånger varit gift. Hennes första man var Kronobåtsmannen Johan Jeppling. Året när denna Båtsman ingick i Kronans tjenst eller när han därifrån afgick, finns i kyrkoböckerna ej utsatt . Men enligt trovärdig muntelig uppgift skall han år 1786 blifvit död i Helsingfors under ofredstid eller i fält. Efter denne afledne krigsman trädde Enkan i andra giftet med den nyssnämndes efterträdare, Kronobåtsmannen Lars Hjelte, hvilken efter att ha stått i kronans tjenst i 26 år, vid hemkomswten från Norska Kriget, dog år 1815.

Återigen efter denne afledne krigsman trädde Enkan i tredje giftet med torparen Nils Nilsson, hvilken dog 1828 och lemnade Enkan i lika fattigt tillstånd som förut hon fått erfara som Båtsmans Enka. Med första och andra giftet har hon haft inalles 8 barn, deribland en Son, hvliken för närvarande står i kronans tjenst. Med sista giftet hade hon inga barn. Denna Enka är ock välfrejdad och nyttjar Salighetsmedlen ordentligt, men lefver i stor fattigdom och trångmål, närande sig ehuru uselt, af ett litet torp utom Båtsmansstånd. Ingen af hennes afledne män harr njutit gratial.

Några kommentarer till det här livsödet behövs egentligen inte, men jag har några upplysningar som jag hittat i kyrkböckerna. Christina föddes i byn Kallsta i Ullånger men flyttade efter sitt gifte till Skarped i samma församling. När hennes förste man dog var hon 27 år gammal. Fem år senare gifte hon sig igen och hon fick sitt åttonde barn 1802 vid 43 års ålder. Den 27 januari år 1815 dog hennes andre man Lars Hielte. Några månader senare kom deras 24-åriga dotter Lisa hem från en tjänst som piga i Nätra för att den 23 sept. samma år föda en pojke, som fick namnet Sven. Året därpå flyttade Lisa hemifrån igen och lämnade lille Sven till den 56-åriga Christina, som då bodde ensam i stugan.

Efter ytterligare fem år, när hon blivit 61år, gifte hon sig för tredje gången med förre bonden Nils Nilsson som var fem år yngre. År 1828 blev hon änka igen, 69 år gammal. Samma år flyttade hennes dotters son, den nu 13-årige Sven till grannbyn Fucked för att bli dräng hos en bonde. Därefter levde Christina ensam i stugan i Skarpedbacken till sin död den 1 mars 1836.
Den utfattiga (så står det i kyrkboken) Stinas långa liv var slut.

Folke Bohman

Copyright © Folke Bohman - alla rättigheter förbehållna -