I mitt letande i gamla domböcker upptäckte jag, att ett s.k. urtima, alltså extra, häradsting hållits "uti Äskja Gästgifvaregård den 17 sept. 1770 med anledning av barnamörderskan Margareta Danielsdotters flygt från Ullångers Landsfängelse". Det här fängelset låg på ungefär samma plats där Gästis i Skidsta fanns för några tiotal år sen. Idag är huset ombyggt till hyreshus.

Landsfängelset byggdes omkring 1740 och blev kvar tills i oktober 1813, då verksamheten lades ner och fångarna flyttades till fängelset i Härnösand. Där fanns i mitten av 1700-talet endast ett mindre stadshäkte. Landsfängelset i Ullånger bestod av en stor timmerbyggnad med tre fångrum och ett vaktrum. Runt om byggnaden fanns dessutom ett högt träplank. I de tre fångrummen förvarades ibland upp till 15 personer, de flesta i väntan på att deras fall skulle komma upp i rätten. Dit fraktades fångar från Anundsjö i norr, från Sollefteåtrakten i väster och från hela Ådalsområdet beroende på Ullångers centrala placering i landskapet.

Några hundra meter mot nordost efter kustlandsvägen låg spöpålen på lämpligt avstånd från fängelset för dem som dömdes till spöstraff. Tingshuset låg då i den Wallinska släktgården, som idag ägs av Jan Wallin, pappa till Magdalena Forsberg, skidskytt i världsklass.

Barnamörderskan Margareta Danielsdotters flykt från fängelset finns omtalad i ett nära 20 sidor långt rättegångsprotokoll med gamla krångliga juridiska ordvändningar och ett ålderdomligt språk. Dessutom handskrivet med den speciella stil, som jag tycker är svårare att tolka än de dokument som skrevs på
1600 - talet. Protokollet innehåller många sidor med vittnesmål av olika personer mot de båda anklagade,vaktkonstapeln Georg Norberg och vaktkarlen Hans Nordwall. Margareta Danielsdotter hade blivit inspärrad den 24 juli och senare av någon anledning "af vaktmännen tillåtits gå ledig och lös" utanför fängelset.

Det berättas om hur grannar sett henne gå tillsammans med Georg Norbergs hustru från deras hus ner till "Skidsta sjöbod" där hon hjälpt till med att tvätta kläder. Flera gånger beskrivs hur Norberg och ibland Nordwall "lossat blacken", alltså fotbojan, och låtit henne gå "ledig och lös". Det här gällde alltså en kvinna som väntade på lagens strängaste straff - dödsstraff.

På söndagen den 19 augusti hade vaktkonstapel Norberg "gifvit sig iväg till Ullångers marknad" nere vid Ullångersfjärden och samtidigt överlåtit ansvaret till Nordwall - någonting som enligt protokollet varit alldeles felaktigt. På måndag hade Nordwall "omvårdat sig om henne sedan hon följt honom med tvätt från Skidsta Sjöbod till hans rum på fånghuset, qvällen innan hennes bortovarande". Trots att Nordwall "sedan han således utnyttjat henne till sin tienst, efter dessa åligganden, var skyldig att fängsla och uti fångrummet insätta och öfvervaka denna Margareta Danielsdotter, måst utstå att hon den 21 uti hvarande månad, afwikit och till flygten tagit". Tydligen hade Margareta rejält lurat både Norberg och hans hustru samt Nordwall med avsikt att rymma så snart hon fick tillfälle. Det fanns en person som var ytterst ansvarig för landsfängelset - "kronolänsmannen och waktmästaren Johan Hedström". Han fick det tvivelaktiga nöjet att anmäla Margareta Danielsdotters flykt.

Trots protokollets ytterst formella språk med många upprepningar av fraser från de olika vittnesförhören tycker jag mig ana en misstanke om att Margareta ansågs ha kollrat bort de båda vaktarna på mer än ett sätt. Det finns ibland en liten anstrykning av löje i det högtidliga skrivsättet. Herrar Norberg och Nordwall försökte till att börja med skylla på varann, men sedan "flere wittnen intygadt, det Norbergs Hustru Magdalena Persdotter 2ne gånger varit tillsammans med barnamörderskan, hafva bägge Waktkonstaplarna Norberg och Nordwall på Rättens fråga vidkändt, att de låtit benämnda barnamörderska gå lös och ledig."Rätten beslutade "att enligt lag uti 19 Cap. 2ne för skäligt och rättwist döma bägge att mista tienst och dertill pligta hvardera med tjugo par Spö och dessutom insättas i fängelserummet och böta 7 Rdr Silfvermynt. " Så skulle "fånghuset med nye skicklige Waktkarlar förses, så att Norberg och Nordwall kunde säkert förvaras till dess Kongl. Maj:t och Riksens Högloflige Svea Hofrätt hade faställt ytterligare straffpåföljd".

Om barnamörderskan Margareta Danielsdotter infångades och återfördes till häktet, om hennes vaktare Norberg och Nordvall fick ytterligare straff och vad som skedde längre fram i tiden vet jag ingenting. Dödboken säger att en stolmakare vid namn Karl Georg Norberg avled i Ullånger i maj 1771 då han var 63 år gammal. Karl Georg Norberg var inget vanligt namn i Ullånger, så jag tror att det är samma person. En torpare Hans Nordwall avled 83 år gammal i Norrland i Bjärtrå 1814, kan vara samma person men är mer osäkert.

Om Margareta Danielsdotters öde kan vi bara fantisera innan vi låter den här händelsen försvinna in i glömskan

Folke Bohman

Copyright © Folke Bohman - alla rättigheter förbehållna -