En kostym kläder 25:-, 1 st. snörlif 2:50, l st järnspis 47:-, vad tycks ? Noterin-
garna kommer från en s.k. butikskladd från Matts Nordlöfs Diversehandel vid
Sundbron i Ullånger.

Grosshandlare Nordlöf var son till torparen Jacob Nordlöf och hans hustru
Cajsa Matsdotter, och familjen bodde i Viksäter i Ullånger. Hur torparpojken
Mattias vid ca 40 års ålder kunnat bygga sitt stora hus och bli affärsman vet jag
inte, men han blev med tiden en betydande person i samhället och han kallade
sig på gamla dar grosshandlare. Redan på den här tiden, i mitten av 1890-talet,
hade han ett riktigt handelshus med bodbetjänter, pigor och drängar. Han ägde
också några år den nya Äskjasågen ute i Ullångersfjärden, och i handlingar
från Salsåkers Ångsågs AB kan man se, att Nordlöf ibland lånade ut pengar till
förste disponenten på Salsåker, Axel Kjellström. Även den saken visar att Mattje
Nordlöf, som han kallades, var en mycket betrodd man.

I den kraftigt fuktskadade boken, som hittades i sågspånen på vinden vid en renovering av huset, finns en del upplysningar om Nordlöfs kunder. Varje kund har någon form av titel före namnet, t.ex.hemmansegaren, faktorn, smeden, drängen,skräddaren,
gästgifvaren, torparen o.s.v.

Man kan faktiskt se de flesta yrken som fanns i Ullånger 1894-96, boken omfattar
ett par år. Några lite ovanliga beteckningar hade Nordlöf ibland på sina kunder -
elgskytten P. Sundbom från Opplandsmyran, kakelugnsmakaren Erik Widmark
i Äskja, ölutköraren Holmlund i Utvik och till sist "Amerikamannen" Per
Bergström från Kallsta.

Jag blev särskilt nyfiken på den sistnämnde Amerikamannen, och vid kontroll i
kyrkboken visade det sig, att denne Per Bergström var bondpojke från Salom, som efter att ha varit dräng i prästgården åkte över till Nordamerika, där han stannade några år tills han återvände hem. Sedan hette han i Mattje Nordlöfs butikskladd Amerikamannen.

En annan utmärkt kund var Anna Westin i Utvik "på Winkelen", troligen den kvinna som några senare i livet stod för brännvinsförsäljningen vid Sundbron och därför kallades Vinkel-Anna.
Den 10 juli 1895 åkte hemmansägaren Erik Svedin från Bölen ner till Matts
Nordlöf och storhandlade för sammanlagt 33:34. För denna penningsumma fick
Svedin följande varor:

2/3 lit. Ättika 20 öre, en burk ärtor 85 öre, 500 gram ost
80 öre, senap 25 öre, ett kilo kaffe 2:25, 4250 gram socker 3:25, gelatin 12 öre, ansjovis 37 öre, ett stycke tyg 90 öre, en burk hummer 85 öre, 8,5 kg. hvetemjöl
2:-, 900 gram cheddarost 45 öre, lån af 5 liter brännvin 5:-, 3 liter vin 3:30,
5/2 (fem halvor) sockerdricka 75 öre, 3 helbuteljer punsch 4:50, 2 hel. Cognac
3:50, och 2 hel. sherry 4:-. Jag antar, att fru Svedin också var med till butiken; 2/3
lit. ättika, ett stycke tyg och lite gelatin för 12 öre pekar på detta.

Vissa varor verkar idag vara sensationellt billiga, vad sägs om 900 gram
cheddarost för 45 öre! Men priserna bör jämföras med den tiden löner. En av
Nordlöfs pigor, Josefina Viklund, hade 100:- om året kontant. Dessutom hade
hon mat och husrum. Anställningstiden var från den 24 oktober 1896 till 24
oktober 1897. Den 24 oktober var den dag på året, då pigor och drängar slutade sina anställningar. Det nya arbetsåret började vanligen den 1 november, och de
sju dagarna däremellan var den tidens semester. Då flyttade man mellan arbets-
platserna, ordnade med sina egna angelägenheter eller var helt enkelt ledig tills
den nya anställningen började. Jag hörde i min ungdom ett speciellt uttryck "den
tjugofjärde på hösten". Det avsåg den 24 oktober, flyttningsdagen, och alla visste
vad som menades med "på hösten", det var i det här fallet i oktober.

Josefina Viklund hade alltså 100 kr. om året. Som piga arbetade hon säkert sex
dagar i veckan, ca 300 dagar om året. Hennes kontanta lön blev i runda tal 35
öre om dagen. Det finns också uppgifter om betalning för dagsverken i samma
butikskladd. Där var ersättningen 50 öre. Om Josefina skulle vilja köpa ett kilo
kaffe fick hon använda en veckas lön. Den 11 sept. köpte hon ett par skor för 6:-,
och för den summan fick hon alltså arbeta ungefär två och en halv vecka. Tala om
svag köpkraft ! Dessa utomordentligt små inkomster och tidvis dålig tillgång på
arbete var de främsta orsakerna till den utvandring till Amerika, som just i slutet
av 1880-talet och fram till sekelskiftet 1900 var som störst. Det var också bättre
för en arbetare i Amerika, även om drömmarna om frihet och rikedom i det nya
landet nästan aldrig infriades.

Sällskapet står på trappan till Mattias Nordlöfs hus vid Sundbron i Ullånger.
Nordlöf står själv längst bak i bilden tillsammans med sin hustru Hanna, född
Bergström från Skidsta. Paret fick inga egna barn. Övriga personer på fotot är
huvudsakligen från Invik, och den lille pojken i ljus sjömanskostym heter Arne
Vikner. Han tycks vara tre eller fyra år gammal, och då han var född 1911, bör
bilden vara tagen 1914 eller 1915. Originalfotot har jag fått låna av Kjell Westin, Skidsta Ullånger.

Efter Mattias Nordlöf övertogs affären av Erik Sandin, svåger med Nordlöf
efter gifte med hans syster Anna, och deras barn Erik, Helge och Jakob (Jacke)
fortsatte sedan under namnet Bröderna Sandin. Helge Sandin blev så småningom ensam ägare och rörelsen fortsatte till i slutet av 1960-talet. Huset finns kvar idag men är nu ombyggt till bostadshus. Ett stort tack till Björn Wiklund, som mycket väl känner min svaghet för gamla böcker och foton, och kom med den mer än hundra år gamla butikskladden till mig för många år sedan.

Folke Bohman

Copyright © Folke Bohman - alla rättigheter förbehållna -