Kyrksilverstölden i Skogs kyrka.
Jag läste i Tidningen att det för ett par år sedan visas en del gamla klenoder i Skogs kyrka. Då kom jag att tänka på tjuvarna från Ullånger, som i början av 1830 - talet bröt sig in i kyrkan och fraktade bort en del av kyrksilvret. Det här kan man läsa om i domböckerna för Nora tingslag och jag har dessutom sökt rätt på en del andra uppgifter rörande de familjer som var inblandade i kuppen. Här följer en del av resultatet av mina efterforskningar.

Natten mellan den 21 och 22 januari 1832 hade två tjuvar tagit sig in genom ett fönster i Skogs kyrka och sen med en "järnstör", som det står i tingsprotokollet, "uppställt den med tvenne lås försedda Sacristidörren, slagit sönder locket till kyrkokistan, och uppbrutit dörren till ett större skåp, samt tillgripit en kalk med Patén af omkring 40 lod, en oblatask om 21 lod, med inskrift : I testamente af Herr Captenen m.m. J. Vikner, och en Thé-sked, allt af Silfver; en Tennkanna, samt omkring 30 Riksdaler banco i penningar, hvaraf vid pass 20 Rdr i kopparslantar och det öfriga uti smärre sedlar". Det sägs också att tjuvarna hade kommit till kyrkan med häst och åkdon eftersom det fanns spår efter dem i snön. Just dessa spår av hästskor visade sig sedan vara ödesdigert .

Två veckor efter kyrkstölden, den 9 februari, förövades på natten ett nytt inbrott hos bonden Olof Olofsson i Skallsta by i Nora. Där försvann ur hans låsta härbärge korn, råg och kornmjöl, kött samt "50 kakor hvardagsrågbröd utom karf- och tjockbröd". Tillsammans med en granne fann Olofsson spår av hästskor utanför härbärget. Skorna hade ett speciellt utseende som båda karlarna kände igen. Sådana hästskor kom från en smed som hette Gustaf Sundin i Jäppling i Ullånger. Skallstabönderna begav sig iväg till smeden i Jäppling och där fanns mycket riktigt det stulna. Samtidigt som bönderna sökte Olofssons stulna varor hittades också stöldgodset från Skogs kyrka nedsänkt i en påse i en brunn på gården. Påsen med silvret och " en del löspenningar" togs upp med hjälp av ett fiskljuster. Vice komministern Per Erik Bylund var med för kyrkans räkning och han hittade också den stulna tennkannan som Sundin hade smält ner i smedjan i tro att den var av silver.

Gustaf Sundin fördes till rannsakningshäktet i Härnösand och sen började hela stöldhärvan nystas upp. Det visade sig att Sundin hade haft hjälp vid stölden i Skallsta av sin 18 - årige son, som också hette Gustaf, och sonen hade även varit med vid inbrottet i kyrkan i Skog. Där hade dessutom en tredje person deltagit, en torpare som bodde Roted i Ullånger och hette Clemens Wedin. Det blev en besvärlig utredning för tingsrätten då de båda vuxna karlarna, Gustaf Sundin och Clemens Wedin, till en början nekade till allt. Efterhand blev bevisningen alltför graverande och sedan pojken Gustaf Sundin inför prästen i Skog erkänt att han varit med om båda stölderna började både Sundin den äldre och Wedin att erkänna.

Flera vittnen inkallades till tinget, bl.a.en båtsman från Nora som hette Anders Åhl. Han hade hjälpt till att lasta stöldgodset från Olof Olofssons härbärge på Sundins släde, något som sedan straffades med böter på 80 Riksdaler eller 28 dagars fängelse på vatten och bröd, " i anseende till det bråck , hvaraf Åhl bevisligen besväras", och dessutom "stånda uppenbar kyrkoplikt en söndag i Nora sockenkyrka". Det innebar att båtsman Åhl skulle stå på pliktpallen ( ibland kallad för skampallen) i kyrkgången under hela högmässan, sedan gå fram till altaret, där hans förbrytelser lästes upp, och efter att ha bekänt och betygat att han ångrade sig, få förlåtelse av prästen och församlingen. Båtsman Åhl hade fått en del av det stulna mjölet som tack för hjälpen. Hans hustru Dorotea Jonsdotter, som hade använt en del av det mjölet i deras hushåll fick böta 1 rdr 12 skilling och "att uti Nora kyrkas sachristia hemligen skriftas och undfå aflösning", alltså bekänna och förlåtas av prästen enskilt och inte inför församlingen.

Mycket hårda straff blev det för Gustaf Sundin d. ä .och Clemens Wedin. Det stulna hos Olof Olofsson i Skallsta värderades till 26 Rdr. 38 skill. och i Skogs kyrka till 96 Rdr. 26 skill. banco. Det stulna ur kyrkan värderades inte högre än c:a 5 tunnor korn och råg, 5 tunnor kornmjöl, 5 lispund kött och 250 st. brödkakor, vilket är en smula förvånande. För dessa båda brott dömdes ändå torparen Gustaf Sundin, enligt protokollet dittills ej straffad, till 40 par spö, att stånda uppenbar kyrkoplikt i Skogs kyrka samt därefter till livstids straffarbete på fästning. Torparen Clemens Wedin i Roted fick exakt samma straff, 40 par spö, uppenbar kyrkoplikt och livstids straffarbete på Landskrona fästning. "Gossen Sundin", som det står i protokollet om den 18 - årige Gustaf Sundin, slapp undan med ett betydligt mildare straff, eftersom han genom sin bekännelse inför prästen "bidragit till stöldernas upptäckande", men han kunde inte helt undgå straff. Alltså dömdes Gustaf Sundin d.y.," i ett för allt, undergå 8 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt i Nora sockenkyrka en Söndag stånda uppenbar kyrkoplikt", enligt häradsrättens utslag av den 13 mars 1832. Det relativt milda straffet för 18 - åringe Gustaf berodde också på att han beordrats av sin far att vara med om stölderna. I en mening i protokollet står det: "Sundin var allmänt känd för att vara en hård och emot sin barn nära tyrannisk far".

I Ullångers kyrkböcker ser man att prästen antecknat "lifstidsfånge" för både Gustaf Sundin d.ä. och Clemens Wedin och i kolumnen för 1834 för Sundin antecknat "död 1833" men inget datum.. För Wedin finns en anteckning i marginalen på husförhörslängden "död den 28/4 1833". Ingen dödsadress finns angiven för någon av dem - något som annars brukar finnas med i dödboken. Troligen har både Sundin och Wedin avlidit under strafftiden på fästningen. Ett tack till S.E.Edström i Dala som lånat ut en avskrift ur domboken för Nora tingslag, övriga uppgifter ur församlingsböcker för Ullånger, Nordingrå, Nora och Skog.
Där kunde historien om kyrksilvertjuvarna vara slut, men jag blev lite mer intresserad av de båda Ullångerstorparna och deras familjer. I domböcker, kyrkböcker och i andra källor finns mer skrivet om hur livet kunde vara i Ångermanland i början av 1800-talet. Fortsättningen på den ibland tragiska och ibland sorglustiga historien om de båda familjerna i Jäppling och Roted kan jag kanske få berätta vid ett annat tillfälle.

Folke Bohman

Copyright © Folke Bohman - alla rättigheter förbehållna -